Satt en stund idag och en tanke slog mig, ibland undrar jag hur jag hinner med mitt liv egentligen? Fullt ansvar för vår son p.g.a. makens arbete med speciellaa tider och mkt jourer och helger. Det mesta ansvaret för "markservicen" dvs matlagning, tvätt, städning, handling, bakning m.m. m.m. listan kan göras lång och då är jag rätt huslig av mig som bakar eget bröd för det mesta, kokar sylt, gör egen gelé, saft och alltid flera sorters hembakade kakor och bullar i frysen.
Jag pysslar en hel del och har alltid nya idéer och saker på g. Just nu är det ju smyckestillverkningen som förvisso är lite trögstartat pga avsaknande av diverse verktyg m.m och lite tidsbrist med måste ju ha rätt många timmar fritt för att hinna nåt smycke ju.
Ja sen ska jag ju inte glömma att jag läser på halvfart med men som är som heltid då det är SJUKT mycket hemarbete. Litteraturen är inte särsklit rolig eller lättläst helelr torr, trist typisk studentlitteratur. Dessutom är utbildningen på avancerad nivå vilket kräver en hel del av dig som person.
Sen har vi vår stora gård med skog, megaträdgård och supermånga rum inne som ska hållas iordning. Jag gillar dessutom inte oordning så det krävs lite varje dag för att hålla det i schack med. Isac kladdar och maken stökar ner och hund och katter hårar haha...
Men av nån konstig anledning har jag sällan huvudväörk eller känner mig särskilt stressad längre stunder. Jag är nöjd med mitt liv till största delen och tycker jag hinner med det mesta som innan även att jag har barn fast på ett annorlunda sätt.
Det enda jag kan sakna är lite mera egentid med min make bara vi två som sällan blir av. Att jag i princip har noll egentid tycker jag inte är så farligt, Isac har anpassat sig till mina rutiner sen han var nyfödd och hänger med utan större gnäll på det mesta.
Resor tex är ju mitt största intresse och jag har inte ändrat mig sen Isac föddes, tvärtom det har nog blivit lite flera sen Isac kom. Han är resvan, jag tycker inte dte är ngt som helst problem att ta med honom och vi har varit iväg han och jag med kompisar på flertalet charterresor sen han föddes, första ggn när han var 3 månader gammal. Långresor och kortresor utan större problem ngn gång.
Han har varit med på älgjakter och ute i svampskogen. Varit i hela Sverige nästan och sovit på flertalet hotell och hos massor av vänner runt om i landet. Kalas, bröllop, och dop, han är med överallt.
Jag tror det är viktigt när man får barn att fortsätta med sina grejer man gjorde innan inte lägga av och vara rädd att testa fast på ett annat sätt.
Jag kan ärligt säga att jag har inte ändrat någonting som jag hade och gjorde innan Isac kom till jag har bara ändrat lite på vissa saker men han hänger med på allt. Optiker, butiker, tandläkaren, handla, resor, fika med kompisar, bibblan m.m. Det gäller att våga och inte vara rädd och tänka att "tänk om" det inte funkar eller blir bra. då blir man bara feg och backar ut. Våga testa och tillslut blir det en vanesak. Isac älskar folk och nya platser säkert p.g.a att jag alltid tagit med honom överallt.
Får jag flera barn kommer det med all säkerhet bli likadant med den, mina barn kommer nog alltid få hänga med på allt jag gör.
Jag avfärdar alla som säger att barn måste vara hemma och inte blir trygga av att fara omkring överallt och att när man får barn måste ma ändra sitt liv radikalt. Allt beror på dig som förälder och hur du upplever det.
Men.... våga testa du har inget att förlora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar